Inte som planerat

Traditionsenligt spenderar vi höstlovet nere hos mormor och morfar. Men denna gång blev det inte som planerat...
Elsa vaknade med 39,8 i temp tidigt i måndags morse. Hon var knorrig större delen av natten så jag borde anat att något var på gång. 
Hon var mer eller mindre utslagen hela måndagen. 
Igår Tisdag var hon feberfri igen. Men vi tog det lugnt och avvaktade. Jag tyckte mig skymta lite suspekta utslag på henne på förmiddagen. Tänkte direkt scharlakansfeber! Kollade upp symtom och hennes mående dagarna innan stämde in väldigt bra. Men det blev inte så mycket mer. 
Framåt kvällen var hon liiiite mer prickig på vissa ställen. 
Berättade mina misstankar till mostern (numera specialist barnsjuksköterska) och hon tyckte bara jag målade fan på väggen 🤨
Men nu hade även några utslag dykt upp i ansiktet. Samt fläckar på händer och insida lår. Och hon klagade på jätteont i halsen dagen innan. 

Natten till idag tisdag var pipig. Oj vad hon jämrade och gnällskrek stundvis. I stort sett okontaktbar så jag visste inte vad som var fel, ont eller jobbigt. 
På förmiddagen är utslagen på händer och lår tydligare. Och hon har även fått sår i näsan. 
Jag ringer 1177. Sköterskan tror på höstblåsor eller svinkoppor eftersom det har förekommit på dagis nu för någon vecka sedan. Men jag står på mig och säger att jag tycker det stämmer mer överrens med scharlakansfeber. Hon får sig en tankeställare och håller med mig. Vi bli omedelbart inbokade på en tid till jouren på eftermiddagen. 

Framåt 16-tiden var vi på plats på jouren uppe på US. Mycket trevlig sköterska och doktor! 
Elsa får ta både halsprov och stick i fingret. Första gången för bägge. Hon var suuuuuper duktig! 💜 Plättlätt! 
Proverna visar inga streptokocker men eftersom de är svårfångade och symtomen stämmer väldigt bra överrens med scharlakansfeber så får hon utskrivet penecillin. Hennes första penecillinkur. 
(null)
Mostern slutade jobba i samma veva som vi var där så hon kom ner till oss när vi satt i väntrummet. 
(Och återigen fick vi höra hur fruktansvärt lika vi är varandra. Sköterskan som tog emot oss trodde jag var hon när vi kom, men barnet stämde inte in och att vi tillhörde Stockholmslän. Men när Josse kom ner förstod hon att vi var syskon. De hade jobbat ihop tidigare.)

Och inget har blivit som planerat. Vi hade ju utflykter inplanerat och träffa nykläckt bebis m.m. Det har inte blivit något. Jag klättrar på väggarna här hemma sedan igår! 
Två dagar med penecillin, sedan kan Elsa vistas bland folk igen. Suck! Då är det ju ändå dags att åka hem igen... 

Kommentarer
Postat av: Mofar

Man får ta det som det är,bättre nästa gång.

2019-10-31 @ 18:13:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0