JochP

Hon har varit lite hängig några dagar. Jag har försökt boosta henne med massa vitaminer men det var inte tillräckligt. Hennes balans blev sämre och sämre och hon blev mer och mer slö. Imorse var hon sämre än kvällen innan så jag tog beslutet att låta henne flaxa vidare. 

Ungarna har ju sett att hon inte mått bra de senaste dagarna så de var lite förberedda och det var fint att de fick klappa en sista hejdå klapp på henne imorse innan vi åkte till skolan. 

När de sedan kom hem efter skolan var allt avslutat och hon låg i en skokartong. (Versionen till dem är att hon somnade in naturligt....) Så vi fixade med begravning. 

Vi grävde henne en grav där ungarna brukar begrava döda småfåglar och någon ekorre ligger också där. 

När pappan kom hem snickrade ihop ett litet kors. Elsa skrev på och fixade med blommor. 

En väldigt fin och värdig begravningen för en liten kyckling/höna ❤️

(Tyvärr har inte våra två tidigare bortgångna hönor fått det så fint. De har dött på vintern och det varit svårt att gräva. Tyvärr.)

I slutet av maj åkte jag och ungarna och hämtade hem två nya kycklingar. Då 12 veckor gamla. De fick namnen pärlan och skrållan. 

Pärlan en Hedemora, den ljusgrå, var så pimpinett och försynt och putsade sina fjädrar för glatta livet. 

Skrållan en Silveruddsblå, den mörka, var mer kavat och rakryggad. 

Sedan började vi ha dem lite tillsammans men gammeltanterna, främst Silvia var inte så snälla. Så vi hade dem ihop dagtid de stunder vi var hemma och kunde ha koll på dem. 

Vi fick bygga ett nytt litet hönshus till de små som de kunde sova i tryggt nattetid. 

Men de små har fortsatt hålla ihop att sova i sitt eget lilla hus nattetid. 

Och nu så har vi bara lilla Skrållan kvar. Hon känner sig lite ensam och förvirrad själv med det fyra gamla surtanterna. Helt accepterad i gruppen är hon inte än men hon kämpar på ❤️

Dilemmat för oss nu ikväll var ju var hon skulle sova. Ensam i sitt lilla hus eller för första gången tillsammans med tanterna. 

Jag lyfte in henne och satte henne på en pinne långt bort från de andra två gånger men hon kände sig inte bekväm och gick ut igen. Sedan såg jag hur hon satt i dörrhålet och velade hur hon skulle göra. Hon gick ut och in några gånger men tillslut valde hon att hoppa in i sin egna trygga vrå. Helt själv. Jag lät henne vara kvar själv där inatt. Imorgon får vi se hur hon gör då. Vi får ta det lite stegvis.