Livet i Coronatiden
Nu har det väl gått cirka tre veckor sedan allas vår vardag förändrats av Coronaviruset.
Vardagen rullar på, men långt ifrån som vanligt.
Förrförra veckan och förra veckan var halva Albins klass borta. Så de var bara 5-6 styckna.
Förra veckan blev Elsa liiite snorig på helgen, vilket resulterade i att hon var tvungen att vara hemma hela förra veckan. Och Peter hade lite känningar i halsen måndag och tisdag.
Vid minsta lilla förkylnings eller sjukdomssymtom SKA man vara hemma.
Denna vecka har Elsa varit åter på dagis (där har den denna vecka varit ganska många barn på stora avdelning och nästan full personalstyrka) men istället har Albin varit hemma hela veckan. Han har haft liiite ont i halsen.
Det var varit ett riktigt pusslande med VAB dessa två veckor. Man blir riktigt låst när en som är liiite snorig inte får lämna hemmet. Och vi inte kan be om hjälp av farmor eller farfar.
Peter och jag har delat dagarna mellan oss. Några dagar jobbade vi halvdagar och byttes av hemma. Beroende på hur våra scheman såg ut. Peter har dessutom ordnat och förberett med en dator att ta med hem så han kan jobba hemifrån när det krisar.
Och rastlösheten hemma hos alldeles för friska sjuka barn är en annan historia.
Jag fasar för om skolorna stängs. Vilket kaos det skulle bli. Och vilken tristess hos ungarna.... Hoppas hoppas hoppas det slipper gå så långt! Jag var helt övertygad om att det beslutet skulle gå igenom förra helgen men tack och lov blev det ej så.
Nu önskar jag vi får en så normal vecka som möjligt nästa vecka. Inga sjukdomar och istället dagis, skola och jobb.
Så länge jag kan och får jobba vill jag kunna göra det. Oron för att förlora kunder gnager och gnager. Tack och lov har jag mestadels företagskunder och de är inte märkbart drabbade ännu. Fast det är ju inte heller som vanligt.
Och jag är oerhört lättad över att inte ha några anställda i detta läge! Eller en lokalhyra.
Vi tar det hela ganska coolt. Men givetvis har vi respekt. Vi är inte rädda för att bli sjuka, utan oroar oss mer för allt runtomkring. Och hur andra människor reagerar och beter sig.
Att få livet att flyta på som vanligt är svårt.
Ungarna är förstående och gillar läget än så länge. Men Elsa tycker det är ett himla tjat om Corona på radion de senaste veckorna.
Man tänker en extra gång vad man än ska göra. Det enda som känns helt rätt är att hålla sig hemma så mycket som möjligt. Men vetskapen om det triggar ju igång tristessen. Vi är lyckligt lottade som bor stort, har trädgård och skogen precis utanför oss.
Tänker på de stackare som måste sitta instängda i en liten lägenhet.
Man lever lite dag för dag. Ingen idé att planera och boka in saker.
Är det såhär det kommer vara nu i två veckor till? Eller två månader till?
Ingen vet.
De två senaste veckorna har vi matats med information och nya bestämmelser. Man har nästan trippat på tå och bara väntat på att beordras husarrest.
Men jag tror inte alls på den lösningen.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Ja, det är en konstig tid vi har nu. Ingen vet något om jobb mm från dag till dag. Vi i kommunen får nu vara beredda att bli omplacerade till bl.a. äldrevården om det blir ont om personal där. Och som du säger, jobbigt att inte kunna träffas som vanligt.
Trackback
