Vi är sura och griniga
Idag är mitt tålamod NOLL! Att det kändes som att det dröjde tre timmar innan jag äntligen fick i mig min frukost gjorde ju inte saken bättre precis.
Jag går alltid promenaden innan frukost. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Men idag var jag hungrig innan vi ens kommit iväg på den men jag ignorerade det och gick ändå. Väl hemma igen (ännu hungrigare) vaknar ju självklart Albin så fort vagnen stannar och tokskriker tills jag tar upp honom. Vi går in och han får käk. Under tiden då vi sitter och ammar hör jag hur hunden slickar och slickar och självklart har bandaget lossnat. Hur mycket jag än ryter åt honom ignorerar han det helt och bara fortsätter och jag sitter ju där jag sitter tills grabben ätit klart.
Äntligen blev han mätt och jag lägger honom i gymmet tänkte jag medan jag grejar med hunden och min frukost.
Visst, han ligger nöjd i gymmet i cirka tio sekunder innan tokskriket börjar igen. Hans humör blev ju inte heller bättre av att han gång på gång rullade över på mage och varje gång fastnade med ena armen under sig. Samtidigt försökte jag bre mina mackor, koka mitt kaffe och fixa min yoghurt med blåbär. Ja just det! Hunden fortsatte ju med sitt slickande så jag var tvungen att fixa han mitt i också.
Självklart skiner ju solen och det är skit varmt! Det medför ju att man får dåligt samvete av att vara inne och måste ut och passa på att ta till vara på dom kanske sista fina dagarna... *suck*
Så när hunden äntligen är färdig omplåstrad, mina mackor och kaffet är klara och en ny blöja påsatt på grabben börjar projekt- intag av frukost ute. Det är ingen snabb procedur att få med sig bebis med tillbehör, frukost, hunden ( han står ju bara och skäller innanför dörren om han inte får följa med) och sig själv med ut i det uuuuuunderbara vädret. Och att ungen fortsätter skrika även ute är ju även det underbart.... Tillslut fick jag i mig min frukost ändå. UTE i skuggan i hammocken med en skrikande bebis i vagnen bredvid och en flåsande hund på andra sidan. Skam den som ger sig :)
Men nu önskar jag mig lite dåligt väder med regn och rusk så man slipper känna pressen att man måste passa på att vara ute och "njuta" medan vädergudarna fortfarande tillåter.
Förstå mig rätt! Jag älskar sommaren och vill inte att den ska ta slut egentligen. Men det är inte längre bara att slänga i sig lite frukost och sticka i fötterna i tofflerna och hålla på ute med det man nu vill till dess att magen kurrar igen.
Men självklart skulle jag aldrig byta bort det liv jag nu har! :) <3
