Pappa kan!
Efter två vaknade nattmonstret till liv inatt och hans humör går från noll till hundra på typ tre sekunder. Han gråter inte ledset utan han skriker och är flyförbannad! Han ålar runt varv på varv i sin säng i ren frustration och inget hjälper.
Tar jag upp honom letar han efter bröstet och river och sliter tills dess att han hittar ett av dom och låter maten tysta mun. Men eftersom han inte ska äta på nätterna blir det svårt för mig att trösta.
Inatt tog Peter upp honom och gick ett varv med honom igen och han tystnade typ genast! Efter det la han ner honom bredvid mig i sängen igen och så länge jag klappade, vaggade eller bara pillade på honom var han nästan nöjd. Att jag låg helt uselt i sängen med rumpan utanför och halvt på tvären utan vare sig kudde eller täcke var bara att försöka glömma :) Det tog säkert minst en timme innan han äntligen somnade om UTAN käk!!! Och då sov han till halv sju! Så nog klarar han sig utan det där nattmålet. Han måste bara förstå det själv också.
Helgen som var gick ju jätte bra på nätterna och vi trodde verkligen att det värsta var gjort. Men ack så fel vi hade. Efter bara några bra nätter vänder det igen och vi är inne i samma mönster igen som måste brytas.
Bara att kämpa på ytterligare.
Men nog är han charmig den lille killen trots nattbestyren. Inatt när han låg bredvid mig och jag klappade honom på rumpan ligger han med sin lilla hand och stryker över mitt ena bröst. Han är så väl medveten om var dom finns och vad dom är till för, så nu när han inte fick smaka på dom fick han nöja sig med att ta på dom istället och drömma sig bort. Ja det ska börjas i tid tydligen! Vår lille spjuver <3
