JochP

Min första instinkt var att krama om honom och säga att han inte alls är det men jag hann hejda mig, för bara några sekunder tidigare fick jag tjata mig blå för att han skulle stå stilla den lilla stund det tog att torka honom i ändan. Och innan det hade han varit på krigsstigen otaliga gånger och struntat blankt i vad vi sagt åt honom. Så han hade ju faktiskt rätt! Han var ju faktiskt riktigt jobbig just då. Så istället för att säga att han hade fel höll jag istället med och frågade varför han måste bråka med oss så mycket? Och att vi tycker det är tråkigt.

Och där dog samtalet ut. Han kom på andra tankar och fortsatte härja runt 😉 

Det är vääääldigt mycket tankar och känslor i den där lille pojken just nu. Han reflekterar, funderar och berättar mycket. Han är smart och har ett jäkla minne!

Igår när han och jag nästan brottades i hallen vid påklädningen för att gå ut stannar han helt plötsligt upp i sina protester, blir tyst och vänder sig om mot mig, tittar mig i ögonen och säger: "ässkar dig". 

Jag blir totalt lamslagen och slänger mig runt halsen på honom och säger att jag älskar honom också!

Han kramar tillbaka, säger orden igen och så pussas vi och fortsätter krama världens goaste kram.

Jisses alltså! Den grabben! <3 😊