Tack för det!

Nu är min fina dagiskille hemma igen och sussar så gott.
Det var farfar som erbjöd sig att hämta idag och under tiden tog jag och jycken ytterligare en promenad.
Albin vände i dörren, låtsas grät och ville ut igen när han fick se mig här hemma.  Tack för det! ;)



Jag har ett otroligt ömt bäcken sedan igår. Det känns mjukt som skumgummi och det är riktigt obehagligt när man rör på sig. Men som jag sagt tidigare, alla krämpor är mer än välkomna såhär i slutet! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0