JochP

Igår stegade vi in i vecka 35 och det känns vill jag lova. de senaste dagarna har jag varit otroligt öm i magen. tror det är tarmarna som ömmar och inte gillar när de kommer i kläm.

 

Det känns att ungen sjunkit ner. Man kan nämligen tro att den ligger längst ner i magen och skvalpar runt. Känns nästan som den ska trilla ut genom huden just ovanför blygdbenet när man går.

Man skulle ju kunna tro att mina lungor äntligen fått mer plats i och med detta men så är inte fallet dessvärre, det otroligt obehagliga locket över luftvägarna infinner sig fortfarande varje gång något som liknar ryggläge intas. Likaså halsbrännan. Den hälsar fortfarande på flera gånger om dagen och då främst vid läggdags.

 

Annars så har jag börjat sova mycket bättre igen. Vaknar inte alls lika ofta och det är så skönt att då och då kunna vakna på morgnen för att inse att man faktiskt nästan sovit nonstop hela natten utan massa tunga vändningar och toabesök. 

 

Förvärkar har jag typ inga känningar av alls men sammandragningar har jag då och då, framförallt på kvällarna. 

 

Ta sig in och ut ur bilen är ingen lätt sak längre och inte heller böja sig ner till golvet. Plocka leksaker har jag nästan helt lagt av med och böja sig fram till soffbordet när man sitter i soffan kräver nästan en lyftkran till hjälp. 

 

Tanken att förlossningen faktiskt skulle kunna sätta igång när som helst egentligen slår en lite då och då men samtidigt känns det som att man går helt ovetandes om vad som komma skall. 

Förra helgen var sista helgen nu innan förlossningen som Peter köpte hem sin helgöl. På eget initiativ ;)