JochP

Jag hade bestämt att vi skulle ta bussen in. Dels för att slippa morgontrafikkaoset och sedan för att vi aldrig annars åker buss. Jag tänkte barnen skulle uppskatta det. 

Albin skötte sig exemplariskt på bussen men Elsa hade fått nog att sitta stilla så fort hon ätit upp frukostmackan vi tagit med oss. Tillslut nöjde hon sig med att sitta stilla i pappas knä och titta på hans telefon. 

Två bussbyten hann vi med innan vi äntligen var framme. Ja det är faktiskt meckigt att åka kollektivt och jag är ganska glad över att vi slipper/inte kan göra det dagligen. 

09.20 var vi på plats och det var inte lätt att veta hur vi skulle göra när vi kom dit. 

Anmäl er i kassan, stod det på kallelsen men hon i kassan snäste åt mig att vi anmäler oss inne på mottagningen. 

Det jag trodde var mottagningen visade sig vara provtagningsmottagningen. Fel dörrhål igen alltså...

När vi äntligen knackade på rätt dörr fick vi höra att de just hade tänkt ringa oss och höra vart vi tagit vägen. 

På deras papper stod det att barnen hade tid 09.00, medan det på vår hemskickade kallelse stod 10.00. MYCKET märkligt. Tur med andra ord att vi var tidiga. 

Först fick vi prata med ej sköterska. Hon berättade varför vi var där, hur barnen mår och vad som händer/kan hända.

Vi har ju vetat om att vi ev. utsatts för smittan redan innan vi fick kallelsen och har själva läst på lite och att vi skulle blivit smittade är väldigt liten risk. Jag vet inte ens vem personen är. 

Medan vi sitter där och pratar tittar sköterska på Peter och undrar hur han mår. Hon ser att han är väldigt obekväm i situationen. Och ärligt talat så är han sedan kvällen innan livrädd för hans stick i armen som komma skall klockan 10. 

Sköterskan frågar om han vill att hon sticker honom här nere på barn nu när han ändå är här och kan få det överstökat.

Efter mycket velande godtar han erbjudandet och jag tar med mig barnen  ut till deras provtagningsrum. Först undrar hon om vi vill Embla/bedöva barnens armveck men både jag och Peter tycker att vi hoppar över det. Dels ska "plåstret" sitta på en timme för att bedöva innan man kan sticka och det anser jag förstorar upp det hela och gör barnen mer oroliga inför vad som ska ske och Albin har ju redan lämnat blodprover ett par ggr tidigare, vilket gick galant och då var det aldrig något snack om bedövning. 

Sköterska tyckte vi resonerade helt rätt och var väldigt kloka 😉

Nä, sa jag. Och vi hoppar över den biten.

Alltså ni skulle sett sköterskans blick och hon snäste spydigt och frågade VARFÖR vi inte skulle göra det?! 

Det har gått jättebra tidigare gånger storebror har stuckits UTAN bedövning så vi hoppas det går lika bra även denna gång. 

Sköterskan tyckte jag var en hemsk mamma! 

Medan vi satt och väntade på vår tur kom Peter in och meddelade att han skulle gå upp till infektionsavdelningen och lämna sina redan tagna prover. Det hade gått bra men han hade tyck det var väldigt jobbigt och var ganska blek. 

Det blev vår tur och Albin var först ut. Han satt i mitt knä och vi läste en traktorbok. Inte ett pip sa han när det stack och inte heller ryckte han till minsta lilla ❤️

Sköterskorna tappade hackorna. HA! Där fick ni! 😊

Elsas tur. Hon satt i mitt knä och vi läste en kattbok. Ett liiitet pip sa hon när de stack och gjorde ett litet försök att vrida loss armen men fortsatte sedan läsa boken istället. 

Nu höll sköterskorna på att trilla av stolarna av förvåning. HA! Där fick ni igen! 😊

Snacka om stolt mamma ❤️

De valde varsin liten grej ur hemligalådan. Albin tog en glittrig sköldpadda och Elsa en liten apa. Som hon höll i handen resten av dagen.

Nu var det bara jag kvar. Jag hade tid halv elva så vi fick skynda oss iväg. Halvvägs dit mötte vi Peter, han tog barnen och jag kunde göra mitt själv.

Det gick bra. Fick lite fler frågor och information. Att sticka mig gick också bra. Jag är ju väldigt svårstucken men hon var duktig och grejade det ganska snabbt 😊

När vi var färdiga på sjukhuset tog vi bussen vidare mot Mall of Skandinavia, det nyöppnade enorma köpcentret i Solna. Dessvärre lyckades vi missa bussen efter ett byte så vi började gå istället. Det var bra för Elsa lyckades somna i vagnen under tiden och vädret var helt fantastiskt ❤️

Första affären vi gick in var Lego. Såklart 😉 Elsa vaknade av nyfikenhet.

Våra magar kurrade så vi gick och käkade lunch på Max. 

Max har ju de mest obarnvänliga burgarna! Så jäkla kladdiga och geggiga och barnen åt mest bara pommes.

Vi kollade vidare efter maten och försökte hitta en leksaksaffär. Duktiga barn måste ju belönas 😉 Vi hittade Disneystore. En besvikelse enligt mig. Så himla rörigt på hyllorna, typ som att dom försökt klämma in så mycket olika prylar de kunde. Trångt mellan hyllorna var det också.

Albin hittade någon bil från Bilar för ett par hundra och när han inte fick den var loppet kört. Arg och ledsen blev han och pappan bar ut honom ur affären.

Elsa är inte så lätt att ha med i affärer heller längre, hon ska gå själv och ska titta och känna på typ allt. Försöker man bestämma över henne skriker hon i högan sky.

Nästa uppdrag var att hitta någonstans att äta glass och efter det fortsatte jakten på leksaksaffären. Vi hittade en och blev fast där. Elsa hittade en resväska som hon vägrade släppa och drog med sig runt i affären. Sedan hittade hon ett ställe där man fick bygga lego och hon vägrade gå därifrån. 

Albin hittade en pruttkudde som han ville ha. Den fick han och likaså Elsa. Haha! Vilka fina belöningar 😉 Elsa och jag fick leta upp en toalett efter att hon fyllt blöjan med råge.... Inte på toaletten inser jag att det bara finns fyra våtservetter kvar i väskan. Svettigt läge! Men det gick bra.

Vi alla var nu riktigt möra och vi bestämde oss för att knata iväg mot bussen. 

En billig shoppingtur blev det. Mat, glass och pruttkuddar var det enda vi köpte. Tre affär hann vi gå in i, Lego, Disney och toys'r'us. Jag som sett framemot lite julklappsinköp och kik i lite affärer. Tji fick jag! 😔 

På bussen hem satt Elsa i mitt knä och ålade sig konstant i en timme. Hon hade ingen lust alls att sitta stilla och åka buss.

Albin inledde resan lugnt och höll tom. på att slumra men fick sedan myror i brallan och hade även han svårt att sitta stilla. 

Jag tror klockan var framåt halv fem när vi var hemma hos farmor igen. Hon bjöd på finmiddag- älgstek! Jättegott!

Vi var hemma hos oss vid sju och det var raka vägen i säng för barnen. De somnade ovaggade om jag minns rätt. Fullt förståligt 😊