Onsdag. Jobb. Bjuden på middag. Kött.
Barnen och pappan hade fortfarande sjukstuga hemma, jag jobbade. 
Jag åkte iväg och jobbade, bjöds på lunch av min ena chef och var hemma igen vid halv tolv. Här hemma hade dom blodpuddingskalas då. Dom åt så det stod härliga till.
Två timmar tog det ungefär. Tack och lov att farfar kom in och såg till barnen. Fast Elsa var trött och gnällig och hängde mest runt mina ben och somnade sedan samma sekund som vällingen tog slut efter jag bäddat ner henne.
Elsa hade bråttom upp ur sängen när jag gick upp lite efter sex och höll mig sällskap i badrummet
Jag åkte iväg och jobbade, bjöds på lunch av min ena chef och var hemma igen vid halv tolv. Här hemma hade dom blodpuddingskalas då. Dom åt så det stod härliga till.
Jag var bara hemma och mellanlandade i fyrtio minuter ungefär innan jag åkte vidare på nästa jobb. Jag passade på att beta av mitt torsdagspass redan då så Peter kunde återgå till jobb och jag vara hemma.
Jag var hemma igen framåt fem och då var middagen färdig och redo att intagas. Fantastiskt att komma hem till dukat bord och bara sätta sig och äta.
Resten av kvällen ägnades åt att ta hand om vår årliga köttleverans. Fy så segt! Jag ville inget hellre än att lägga mig på soffan, men det var bara att kavla upp ärmarna och portionera och paketera 40 kilo tjur. 30 kilo köttfärs är mycket kan jag meddela. Haha! Men så underbart det är när frysen är sprängfylld med mat. Nu behöver vi inte trängas vid köttdisken i affären på läääänge 😊
Farfar läste bok för Albin och han somnade också nästan omgående.
Jag och Peter fick sedan äntligen lägga oss på soffan. För min del fick vila vänta, vi ska på dop på söndag och jag är ännu inte färdig med presenten. Virknålen och fingrarna har glött här om kvällarna i flera veckor.
Kommentarer
Trackback
