Fortsättningen i tisdags
Efter att jag kom in till akuten vid 07.20 så blev jag liggandes på en säng. Fan så skönt det var! De kopplade upp mig och hade koll på lite av varje.
Jag mådde oförskämt bra! Den värsta chocken hade släppt. Huvudet värkte och nacke och rygg blev mer kännbart också men fullt hanterligt.
Jag ringde mina chefer och min kund jag skulle varit hos och förklarade läget. Och till mamma såklart. Hon började grina innan jag ens hunnit berätta klart vad som hänt.... Och strax efter ringde syrran upp. Djungeltrumman var igång 😉
Pratade också med Peter igen. Han och jag pratade med varandra ett par gånger efter att jag kommit ur bilen och innan helikoptern hämtade mig. Först bad jag ju honom att skynda sig och komma och rädda mig men snabbt efteråt kom jag på bättre tankar och bad honom stanna kvar borta på jobbet tills väglaget var bättre.
Men givetvis åkte han ändå tillbaka hemåt efter att han lämnat av barnen i säkert förvar på dagis och informerat fröknarna där om vad som hänt (ungarna fick ju tyvärr höra samtalet när jag ringde första gången och hade lite smått panik), men de var lugna ❤️
Påvägen tillbaka, alltså knappt 20 minuter senare är även hans väg glashal. På dit vägen var den inte det.
Han åker bort dit min bil ligger och det är fortfarande isgata och typ stopp i trafiken. Polisen kom till platsen då också och stoppade alla lastbilar pga. det hala väglaget.
Brandbilen kom till platsen typ samtidigt som vi lyfte med helikoptern, jag tror inte dom gjorde något på platsen, ingen var ju fastklämd eller dyl.
Peter ringer bärgare och grejer och sedan åker han hem och sätter på vinterdäcken på sin bil. (Vi sa det kvällen innan att det nog är dags att byta däck snarast....)
Sedan var han tillbaka till min bil igen och plockade ur lite prylar ur den samt snackade lite med killen i bärgningsbilen medan han väntade på TMAbilen.
Jag låg och hade det gott under en filt på akuten. Och det kommer in fler personer efter olyckor med halka. Både med bil och cyklar.
Och polisen kom och "förhörde" mig samt alloholtestade mig. Och jag var godkänd 😉
Det som besvärade mig mest var att jag var galet kissnödig men jag fick inte gå upp och kissa förän jag träffat läkaren.
Mellan 09-09.30 någon gång fick jag äntligen träffa läkaren och även tillåtelse att gå på toa!
Hon undersökte mig sedan lite men hittade inga fel. Därefter fick jag lite efterlängtad frukost och kaffe!!! Vid 10, när vi sett att frukosten stannade kvar i magen på mig blev jag utskriven och utsläppt. Snabba puckar! Skönt!
Peter skulle komma in och hämta mig men han var inte riktigt färdig med allt hemma så det dröjde lite.
Jag gick upp till Ica för att köpa mig lite mera frukost. Påvägen dit får jag se att min bil redan är med i tidningen
Jag mådde bra, lite omskakad såklart men annars helt okej. Men inne på Ica blev det lite mycket. Massa ljus och folk och grejer. Jag som handlat i den butiken minst en gång i veckan i flera år nu hade lite svårt att hitta faktiskt. Men jag kom ut därifrån med en yoghurt och några bananer 😉
I väntan på att Peter skulle komma så gick jag bort till lägenheten där jag och min chef skulle avverkat en flyttstäd denna eftermiddag. Det blev ju inget med det denna dag för min del...
Vid 12 kom Peter och då åkte vi bort dit bärgningsbilen just lastat av min bil.
Jag hade ju massa jobbargrejer och skit i den som jag ville ta rätt på. Lika bra att få det gjort!
Ja gisses vad bråte man har alltså! Vilken röra det blir när man vänder uppochned på en bil.... Det låg gamla teckningar från dagis, serietidningar, hårspännen, servetter, jobbargrejer och allt möjligt huller om buller överallt! Blandat med glassplitter.
Och faktiskt att lastnätet bak i bagaget höll kvar både barnvagn, en stor väska och lite annat smått och gott på sin plats där bak. Känns tryggt!
Men märkligt nog utlöstes aldrig några krockkuddar?
Vi röjde iallafall ur våra privata pryttlar och fyllde Peters bil proppfull. Vi tog med barnens bilstolar också eftersom de ska kasseras efter olycka (oavsett om någon satt i eller ej), vi ville inte riskera att de kunde hamna i orätta händer och säljas vidare tex.
(Fyra dagar tidigare hade jag köpt en begagnad bältesstol åt Albin som var tänkt att ha som extra till bla. Farfars bil. Denna stol hade jag tänkt plocka ur bagaget på morgonen innan jag åkte, men av någon anledning så gjorde jag inte det. Dumt nog! Så TRE stolar blev förbrukade i denna vurpa. Varav en var sprillans nyinköpt i augusti 😔)
Vi insåg dessutom att vår halvförsäkring inte kommer hjälpa oss med en endaste krona, gällande varesig bilen eller barnensstolar.
MEN vår extra assistansförsäkring som vi har fick vi nytta av! Den bistod med bärgning och hyrbil i 3 dagar. Alltid något mitt i allt elände! 😊
Därefter åkte vi och hämtade barnen på dagis över en timme försent.
Jag riktigt såg hur lättade och glada det blev när de såg att jag kom ❤️
Dom hade klarat dagen fint och visat något större oro ❤️
Sedan åkte vi tillbaka in till Norrtälje för att hämta hyrbilen. Vi måste ju liksom ha två bilar, det går inte annars.
Jag var inte alls bekväm i detta. Att sätta sig bakom ratten igen kändes inte alls lockande. Men eftersom vi är så beroende av bil båda två så tänkte jag att det är lika bra att ta tjuren vid hornen direkt. Ingen idé att skjuta på det. Så knappt 7 timmar efter min bilvolt sätter jag mig bakom ratten igen. Men jag var väldigt bestämd med att jag SKA ha vinterdäck på bilen.
En stor jävla Volvo v90 fick jag. Och dessutom automat! Jag som bara kört automat typ 4 ggr i hela mitt liv... Hua! Men jag kom hem.
Väl hemma la jag mig i sängen och gjorde inte så mycket mer resten av dagen.
Farmor var här och hjälpte oss med mat och barn på eftermiddagen.
Framåt kvällen dök det upp mycket frågor och funderingar hos barnen.
Albin ville gärna se alla bilder pappan tagit på den kvaddade bilen om och om igen.
Elsa tittade också på dem först men lite senare när allt börjat sjunka in så tyckte hon allt var obehagligt och ville absolut inte se några bilder och knappt heller höra något prat om bilen ❤️
Båda barnen ville ha sällskap för att somna och det fick dom såklart ❤️❤️
Jag blev mer och mer öm i kroppen ju längre dagen gick. Nacken var riktigt öm och ond på kvällen. Likaså huvudet och även vänster skinka och höft.
Men vi sov gott hela familjen ❤️
Nu kommer lite bilder på bilden. Mamma, var beredd 😘
Jag är så jävla tacksam över att jag hade en rejäl och säker bil!
Både ambulanskillen och läkaren sa att det var tur jag hade en så bra bil.
Jag har hela tiden sagt att framöver när vi inte har skrymmande bilbarnstolar i bilen vill jag ha en liten och smidig bil, men det finns inte på världskartan längre.
Och en sak till! Tänk på hur ni lastar och packar bilen. Ha inte massa lösa föremål liggandes i bilen. Och framförallt inga tunga och otympliga!
Och ta det lugnt i trafiken!
Jag var helt medveten om det lömska väglaget denna morgon, jag hade inte bråttom och jag körde inte för fort och dessutom var det raksträcka. Ändå hände det!
Och vilken otrolig tur att jag inte fick möte...
Kommentarer
Postat av: Mamma
Älskade barn, du hade änglavakt❣
Trackback
